.
Liemannen fortsätter att skörda offer bland Pornotopias befolkning. Jag hade sånär hunnit smälta att Marilyn Chambers faktiskt inte finns längre då beskedet nådde mig att även Juliet Anderson avlidit. Och för några veckor sedan kom det verkliga dråpslaget - Jamie Gillis har kastat in handduken. Gillis - mannen, myten, legenden! Fåntrattarna som tycker att John Holmes, Rocco och Ron Jeremy är porrens kungar har inte fattat någonting. Nix, Gillis hade inga trettifem centimeter dinglande mellan benen men till skillnad från Holmes och Rocco var han utrustad med charm, humor och skådespelarbegåvning. Han kunde vara skrämmande i vissa roller men dök lika gärna upp i komiska sammanhang och då alltid med glimten i ögat. Gillis hade helt enkelt star quality. Visst, Ron Jeremy kan också vara skojig men skulle aldrig som Gillis även klarat dramatiska huvudroller. Tänk er Jeremy som den dominante Jason i p-mästerverket Historien om Joanna (The story of Joanna, 1975). Det går ju bara inte. Men nu lämnar vi mr Gillis för en stund. När värsta chocken släppt ämnar jag återkomma med en utförlig artikel om mannen i fråga. Istället riktar vi blickarna mot en av JG:s motspelerskor, Juliet Anderson. Som jag berättade inledningsvis har även den barska Andersonskan tagit farväl av jordelivet. Hon var blond, kortklippt med självsäker framtoning och runt fyrtio vid hårdporrdebuten. Och om någon är värd epitetet "MILF-drottning" så är det Juliet.
Vissa (förmodligen felaktiga) källor anger att Juliet Anderson föddes i Helsingfors. Troligare är att hon såg dagens ljus första gången 1938 i Burbank, Kalifornien. Dock lär hon ha varit en berest dam som å yrkets vägnar (hon var engelsklärarinna till professionen) bosatte sig bland annat i Japan, Mexiko, Grekland och just Finland. Men allt detta får man ta med en nypa salt. Gäller det porrstjärnor är det inte sällan en massa dimridåer när man bökar i deras förflutna. Allra första filmuppträdandet lär hur som helst ha varit i Barry Mahons softsexiga International smorgas-broad (1965). Ungefär tio år senare började hon knulla på riktigt framför kamerorna och första längre rullen av den sorten hette Ksex där hon hade en intim stund tillsammans med Paul Thomas och Blair Harris.
Juliet skulle komma att etablera sig som hela branschens "favorittant" i en serie mekaniska filmer om porrproducenten Peg Norton. Nu blev Aunt Peg även hennes artistnamn och snart skulle upphovsmannen till dessa billigt ihoprafsade skinflicks - Anthony Spinelli - ge henne intressantare uppgifter i betydligt mer påkostade produktioner. I Heta terminer i Vista Valley (Vista Valley P.T.A., 1980) är hon i sitt esse som sexsvulten hemmafru som förförs av John Leslie och i porr noiren Dixie Ray, Hollywood star (1983) suger hon av samme Leslie innan han tvingas expediera henne för gott med ett välriktat pistolskott.
I mitten av åttiotalet satte sig tant Peg själv i registolen. Educating Nina (1984) hette ett av dessa alster och där medverkade kommande porrdrottningen Nina Hartley. Vid sidan av filmandet var vår favvomoster också flitigt verksam i telesexbranschen, något hon ger prov på i Spinellis pseudodokumentär Reel people (1984). Och nu undrar ni förstås över läckra scener mellan Juliet och Jamie, men faktum är att jag inte minns särskilt många i den vägen. De gökade ganska rutinmässigt i Bob Vosses Coffee, tea or me (1983) men gäller det sevärda tant Peg-ögonblick rekommenderar jag hennes sammandrabbningar med John Leslie. Och vill ni se Juliet Anderson i ett riktigt utflippat sammanhang försök få tag på Philip Schumans 69 (Randy, the electric lady, 1979) där hon utsätter lilla Desiree Cousteau för satanisk sextortyr.
/ Germund
