-Satte Torsten Jungstedt citronkolan i vrångstrupen när han fluktade in Långt ner i halsen på den ökända porrbiografen Hollywood? Ryktena florerar och hade jag bara fått chansen skulle jag förstås ställt den frågan till "filmprofessorn". För den obildade läsaren kan jag upplysa om att Växjö-sonen Torsten Jungstedt (1918-2006) var en av landets mest legendariska journalister och filmkritiker (du kan slänga dig i väggen, Nils Petter!). Han var bland annat verksam vid SR och Svenska Filminstitutet och många av hans TV-inslag är berömda, inte minst den ofta repriserade Beatles-intervjun från mitten av 60-talet. För att inte tala om det skojiga stumfilmsprogrammet Då går vi till Maxim som vid sidan av tant Anita och Televinken var det festligaste jag visste på den här tiden.
Om tant Anita är mina pojkårs favvo-hallåa så är utan tvekan Ylva Maria Thompson den kvinnliga TV-personlighet som betytt mest för undertecknad i vuxnare ålder. Så ni kan nog räkna ut i vilket exalterat tillstånd jag befann mig då Torsten Jungstedt bänkade
sig hos Ylva Maria i Tusen och en natt. Alla tiders görgoaste sextant skulle ta pulsen på den verserade "filmprofessorn". Visst, herr Jungstedt hade även dykt upp i SVT:s Fräcka fredag med Malena Ivarsson, men det här var TV 1000, hårdporr och Ylva Maria. I sådana extremt syndiga sammanhang förväntar man sig inte att en seriös filmvetare deltar. Men där satt han. I egen hög person. Med sin karakteristiskt släpiga stämma och torra humor. Men nu berättade han inte om Bergmans filmiska gärning utan om porrbrudar med acneproblem.Innan farbror Torsten sjunker ner i myssoffan säger Ylva Maria med adress till oss tittare att hon är glad att vi finns och vågar erkänna (åtminstone inför oss själva) att vi gillar att blänga på porr. "Kära Ylva Maria, tack också för att D u finns till!" tänker jag bakom min snyftnäsduk. Så kryper Ylva Maria lite närmare herr redaktören och ger honom den där plitiga blicken samtidigt som hon säger med förbindlig stämma:
- Roligt att du kunde komma hit.
- Ja, det var väl skrattretande. svarar herr redaktören lite spefullt.
Ylva Maria fortsätter med förväntan i rösten och nu sitter hon nästan i knät på Jungstedt:
- Berätta om porrens filmhistoria, för det är det nog inte många av porrtittarna som vet något om.
Herr Jungstedt harklar sig och plockar med sina glasögon. Är han måhända lite spänd i detta smutsiga sammanhang? Så kommer han igång och vi får lära oss att den första kyssen spelades in 1896 och tog femton sekunder. Porrfilmen kom förstås mycket tidigt och var väldigt hemlig på denna tid. Ylva Maria betraktar imponerat sin spränglärde gäst som envist fortsätter pilla på glasögonen och berättar att när han ledde Biodax i radion så utrustades han med ett frikort som beviljade gratis entré till samtliga filmer på repertoaren. Att herr redaktör´n även utnyttjade detta kort för att spana in den tidens p-filmsutbud skäms han inte för att erkänna och nu fnittrar Ylva Maria likt en skolflicka.
Jungstedt rynkar på näsan då han drar sig till minnes att den tidens sexbrudar hade kvisslor där bak. Russ Meyer-donnan Lorna Maitland var ett undantag. Han får något nästan andäktigt i rösten när han berättar om Lornas gigantiska byst som han fann arkitektoniskt intressant. Så följer en utläggning om hur den hårdpornografiska bomben briserade under tidigt 70-tal. Linda Lovelace tog Harry Reems långt ner i halsen inför flämtande åskådare världen över. Deep throat (1972) hette filmen och en annan stor hit var Bakom lustans gröna dörr (Behind the green door, 1973). Herr Jungstedt beskriver "trapets-scenen" ur den senare rullen och berättar att stjärnan, nyligen avlidna Marilyn Chambers, hade ett förflutet som Lux-flicka. - En idyllisk tid. sammanfattar farbror Torsken ... f´låt, Torsten, 70-talets porr-era. Ylva Maria ser uppriktigt rörd ut då hon får lära sig att den tidens snuskpublikum mest bestod av fryntliga om än stenkåta folkpensionärer. De små kepsgubbarna kom och gick non stop på stadens porrbiografer. Inte sällan med en klingande systempåse som enda sällskap. Till saken hör att gubbarna ofta blev så uppeggade att de glömde kvar påsen med starkvarorna inne i salongen. Då brukade någon annan liten farbror, eller möjligen vaktmästaren, springa efter och artigt lämna över de kvarglömda buteljerna. Ett evigt klirrande är vad redaktör Jungstedt bäst kommer ihåg från dessa charmiga porrföreställningar.
Till slut närmar sig stunden då Ylva spänner ögonen i sin gäst och frågar vilken som är hans egna allra första porrfilmsupplevelse. Herr Jungstedt vrider sig som masken på kroken och plockar snart nog sönder sina brillor. -Tja, du måste definiera porrfilm. stammar han men nämner efter lite hummanden Extas (1933) med Hedy Lamarr. En tjeckisk film som gav Hedwig Kiesler (Hedy Lamarr) biljetten till Hollywood och stjärnstatus. En ung Torsten Jungstedt fluktade in "världens vackraste kvinna", som Hedy kallades, på bio hemma i Växjö. Han glömmer aldrig hur kameran girigt panorerade lilla Hedy när hon sprang näck i en skog. Till och med en samlagsscen fick man se där Hedy låg underst och snubben överst. Man såg bara huvudena. För att få en naturlig orgasmreaktion tvingades regissören Gustav Machaty sticka Hedy med en nål i ena skinkan. Ylva Maria gnäggar förtjust och även herr Jungstedt drar på smilbanden åt vad han just sagt.
När det är dags att ta farväl säger redaktör Jungstedt, kanske i ett försök att rättfärdiga sin medverkan i programmet, att alla p-tittare borde läsa en god bok emellanåt. Sorry, Torsten, inte lönt att rekommendera böcker till oss illitterata runkare. Om det inte är en bok med snuskillustrationer, förstås! Boken Jungstedt tycker vi ska kolla in är Bare facts där man kan läsa om seriösa skådisar som visat sig näck på film. - Även om boken ni läser handlar om porrfilm har ni i alla fall lärt er något på kuppen. avslutar "professorn" det hela och Ylva Maria ler ljuvligare än någonsin.
Tyvärr blev det här med citronkolan aldrig utrett. Men vad jag hört älskade Torsten Jungstedt att smaska på citronkola i biomörkret. Och som den gentleman han var brukade han tömma påsen med citronkolorna i kepsen för att inte störa bänkgrannen med prassel. Något dagens ohyfsade biopublik borde tänka på!
/ Germund
