-
Marilyn är död. Nix, skräckrockande Manson har inte trillat av pinn och jag är faktiskt medveten om att Hollywoodgudinnan Monroe redan är borta sedan många herrans år. Så vilken Marilyn är det som åsyftas? Marilyn Chambers såklart! För oss pornofiler finns bara en Marilyn och det är flickan som gömde sig "bakom den gröna dörren". Men nu finns hon alltså inte längre.
Redan som elvaåring satt jag och stånkade över bioannonserna där jag villigt lät mig förföras av Marilyns sensuella blick. Och jag noterade minsann att Bakom lustans gröna dörr (Behind the green door, 1972) var en av få porrisar som fick fin kritik även i den seriösa pressen. För att inte tala om Bertil Wredlunds Filmårsboken 1973 där sexakterna till min oerhörda glädje ingående beskrevs. Hör bara: "...på scenen förevisades en serie sexnummer som börjar med att Marilyn Chambers (vit aktris) sexuellt masseras av flera kvinnor på en gång. Därefter har hon samlag med en färgad aktör iförd vita trikåbyxor men med blottade genitaler...". Särskilt det där med de vita trikåbrallorna gjorde mig vild av upphetsning. Snacka om att längta efter att bli stor och få ta del av denna film. Förvisso hade jag klasskamrater som smet in på snuskiga non stop-föreställningar (vill minnas att de snackade sig saliga över den franska våfflan Pussy talk) men jag var alldeles för blyg för att hänga med på dessa styva pojkars barnförbjudna upptåg. Så det blev att snällt sitta och vänta på att videoapparaten hamnade i (nästan) var mans hem. Och besvikelsen blev förstås enorm (inte så ovanligt när man har alltför uppskruvade förväntningar): negern i trikåbyxorna kändes mest löjlig (Johnny Keyes hette han, före detta boxare som halkat in i p-svängen) och även om Marilyn var söt gick sexakterna på rutin och hela filmen var rätt taffligt gjord. Tack&lov skulle Marilyn senare komma att medverka i betydligt bättre p-sammanhang och då fick jag oftast full valuta för hyrpengarna.
Marilyn Ann Briggs föddes 1952 i Providence (Rhode Island). Mamma var sjuksköterska och pappa reklamman. Förmodligen var det kombinationen ett fördelaktigt yttre och farsans kontakter som gjorde att Marilyn som mycket ung hamnade i reklambranschen. Under pseudonymen Evelyn Lang gjorde hon också pytteliten filmdebut i Barbra Streisand-komedin Ugglan och kissekatten (The owl and the pussycat, 1970) men att enbart vara fotomodellsnygg räcker inte alltid så långt i Hollywood. Någon större skådespelarbegåvning hade inte Marilyn och då lurar gärna porrerbjudanden runt hörnet. Första försöket i den vägen hette Together (1971) och var en såndär fejkdokumentär regisserad av Sean "fredagen den trettonde" Cunningham. Men det farligaste hon gjorde i den var att simma naken i en pool. Året därpå skulle dock Marilyn etablera sig som en av 70-talets största sexdrottningar då Bakom lustans gröna dörr (som emellanåt även kallades Porr med sug hemma i Svedala) slog ner som en bomb på blåa duken. Reklamgubbarna fick förstås panik och tvingades plocka bort Marilyns ljuvliga ansikte från tvålaskarna. Marilyn som hade skiftat sitt efternamn till Chambers sa adjö till reklamvärlden och satsade nu helhjärtat på porren. Hon kom att bli något av branschens helylletjej med sin fräscha och naturliga utstrålning. Privat dock en tuff affärskvinna som pallade trycket i den kanske sunkigaste av branscher. Något av en "pornografins Lill-Babs" om jag ska försöka översätta det hela till svenska förhållanden. (Barbro Svensson må rynka på näsan om hon nu till äventyrs läser Porrkultur men en sak kan hon inte förneka, nämligen att både hon och Chambers stod den legendariske showmannen Sammy Davis jnr mycket nära.)
Bakom lustans gröna dörr producerades av de ökända Mitchell-bröderna. Marilyn kom att medverka i fler av deras alster, till exempel The resurrection of Eve (1973), men 1977 tog karriären en intressant vändning då hon fick huvudrollen i David Cronenbergs skräckis Rabid. Hon var fortfarande ingen större aktris men funkade hyfsat i rollen som den stackars tjejen som sög blod via nån sorts tumörliknande utväxt på kroppen. Fast Rabid var om möjligt skummare än hennes p-rullar så någon entrébiljett till vanliga Hollywood gav den inte. 1980 var hon back in Pornotopia och gjorde succé i den flådiga lyxproduktionen Jag vill ha mer!/High society (Insatiable). Och det är här som den lille entertainern Sammy jnr kommer in i bilden. Den enögde sång&dansmannen älskade porr och det viskas om att han satsade en del pengar i finansieringen av Jag vill ha mer! Privat umgicks Sammy flitigt med Marilyn och hennes make Chuck Traynor.
Namnet Traynor får säkert mången läsare att rysa av obehag. Är det inte samme Traynor som så sadistiskt utnyttjade stackars Linda Lovelace? Har man läst och tror på Lindas självbiografi Skärseld så är det säkert så. Äktenskapet med Marilyn varade dock i elva år (1974-1985) och jag har aldrig hört några rapporter om att Chuck skulle misshandlat Marilyn eller tvingat henne ha samlag med hundar. Istället gjorde Marilyn sina bästa filmer under denna period, porr av verkligt hög klass. Godfrey Daniels, som regisserat Jag vill ha mer!, fortsatte med Up´n coming (1982) och Marilyns agerande (både i och utanför sängen) blir bara bättre och bättre. I rollen som countrystjärna får hon ge prov på sin sångröst i ett rivigt nummer som nog skulle fått Jill Johnson att hicka till. Men det man minns bäst av både Jag vill ha mer! och Up´n coming är Marilyns möten med porrikonen John Holmes. I den förra dyker han upp mot slutet och har ett fantastiskt välfilmat samlag med Marilyn. Men inte ens Holmes enorma stake är tillräckligt för Marilyn som efter han sprutat vrålar att hon vill ha mer. Och det skulle hon få. I den senare rullen är Holmes påtagligt sliten (just utsläppt från häktet där han suttit misstänkt för mord) och även här dyker han upp som "gästknullare" mot slutet. I en orgiescen är förstås höjdpunkten ögonblicket då Marilyn återigen får smaka på Holmes jätteorgan. Hon skriker med sin hest sexiga stämma och vrider sig som besatt under en mekaniskt pumpande Holmes. Tack vare Marilyns utspel är scenen oerhört erotisk men ändå blev det ingen porroscar. Branschens finaste pris (XRCO Award) skulle hon dock komma att erhålla 1984, även detta en Daniels-produktion betitlad Insatiable (Insatiable II). Marilyn vann dubbelt upp, dels för "bästa orgasmic oral scen" (delat med Robbie Dee) och dels för "bästa kinky scen" (delat med Jamie Gillis). Scenen med Gillis (Brooklyns svar på markis de Sade) är den proffsigaste s/m-scen jag sett på film. Masochistiska Marilyn verkar stortrivas under Jamies piska och han praktiserar även strypsex och droppar stearin på hennes sprattlande kropp.
Marilyn Chambers gjorde förhållandevis få porrfilmer. Hon gav aldrig upp försöket att ta klivet in i den normala filmvärlden men tyvärr erbjöds hon bara hopplösa roller i struntfilmer. Hennes sista rulle blev en typisk sådan, actiondramat Solitaire (2008) där hon agerade snut. Hon hade mer eller mindre lagt av porrandet då hon 1999 överraskande dök upp som 47-åring i Bättre begagnad (Still insatiable). En fräck satir där Marilyn föreställer senator Ballworth som vigt sitt liv åt att bekämpa pornografin. Hon kommer dock på andra (bättre) tankar. Fortsättningen, Bättre begagnad 2 (Dark chambers, 2000) har jag tyvärr inte sett, den lär utspela sig i en virtuell fantasivärld. Nu har hon lämnat oss men jag har i alla fall en massa härligt svettiga minnen kvar. Marilyn Chambers - en av de sista riktigt stora porrdrottningarna.
/ Germund
