The Passions of Carol

Shaun Costello, USA 1975
Video-X-Pix

Skribent: Germund
 
Vad i all sin dar har pornostaren Mary Stuart gemensamt med karaktärsesset Albert Finney och skämtaren Bill Murray? Jo, hon har faktiskt gestaltat Dickens odräglige girigbuk Scrooge i en saftig vuxenversion av klassikern En julsång på prosa. Finney gjorde det i en musikal och Murray i en modern, svart humoristisk variant. Vid sidan av George C Scott, som spelade rollen på TV, torde Finney och ironiske Bill vara de namnkunnigaste Scrooge-tolkarna genom åren. Men pojkklippta brunetten Mary Stuart är utan tvekan den sexigaste. Och mig veterligen den enda kvinna som porträtterat denna litterära surgubbe.
 
Charles Dickens (1812-1870) är väl allra mest känd för Oliver Twist och David Copperfield men jag tror inte det finns några porrfilmatiseringar av dessa. En julsång på prosa skrev Dickens (ska försöka undvika att göra mig lustig över den uppburne författarens efternamn) 1843. Handlingen utspelas på julafton då elakingen Ebenezer Scrooge får oväntat besök. I en serie syner visar tre andar honom hans barndom, ungdom och framtid. Framtiden är rena helvetesvisionen men Scrooge får en chans att ändra sitt leverne. Av ren förskräckelse blir han hur snäll som helst och delar ut julklappar till fattiga och efterskänker skulder. Något för våra fallskärmsdirektörer att tänka på!
 
En julsång på prosa har blivit film otaliga gånger och första versionen spelades in redan 1908. Bäst rykte har Brian Desmond Hursts Andarnas natt (Scrooge/A christmas carol, 1951). En filmatisering som är trogen förlagan och med en lysande Alastair Sim i titelrollen. Smutsigast rykte - om nu någon överhuvudtaget minns filmen - har förstås Shaun Costellos porrupplaga The passions of Carol. Costello - S/M-freaket med titlar som Dominatrix without mercy (1976) på sin tveksamma meritlista - har dock levererat en ganska mild och skämtsam Scrooge-variant. Vi befinner oss där i ett vintrigt New York i mitten av 70-talet och Carol Scrooge heter den fruktade redaktören för sexmagasinet Biva. Hon behandlar sina anställda som skit och låter exempelvis layoutansvarige Bob (spelad av en ovanligt tam Jamie Gillis) jobba på självaste julafton. Och precis som i förlagan gästas vår grinige huvudperson av tre andar. Helvetesvisionen i det här fallet betyder att om Carol inte sköter sig slutar hon som billigt fnask på Times Square. Och det vill förstås inte fröken Scrooge som istället blir så snäll så snäll och i en rörande slutscen önskar hela världen god jul.
 
Mary Stuart är bedårande i huvudrollen. Jag vet dock i stort sett ingenting om denna dam och har mest avnjutit henne i mindre portioner i exempelvis Gerard Damianos Härligt syndiga miss Aggies memoarer (Memories within miss Aggie, 1974) och Radley Metzgers Naken, het och lättsinnig (Naked come the stranger, 1975). Så det kändes uppfriskande att se henne i en rejäl roll. Hon medverkar under sin "Merrie Holiday"-pseudonym och filmen vimlar av bekanta p-ansikten från förr: mr Gillis har samlag under granen med sexiga blondinen Kim Pope, Sonny Landham gör en kul Burt Reynolds-imitation och Marc "10½" Stevens (ett av branschens AIDS-offer) är slemmig värre som vålnaden Marley. Men trots att det är en Costello-produktion (han har regisserat under "Amanda Barton"-pseudonymen) är det en rätt så gullig liten våffla. Och så ska det väl vara så här i jultider? Enda småkinky ögonblicket är då Carol minns sin barndom och blir fistfuckad av Susan Sloan som använder en dockarm (!) för ändamålet. Även Alan Marlow uppträder i denna scen och samtliga beter sig som förvuxna småbarn.

Allt som allt fem knullavsnitt, men skojigast är spelscenerna däremellan. Och Costello, som alltid varit bra på att förse sina p-rullar med effektfull bakgrundsmusik (minns bara Bernard Herrmann-tonerna från lavemangseposet Waterpower (1977), vräker på med härligt bjällriga jultoner. The passions of Carol (som aldrig gick upp på bio i Sverige) är ett fint exempel på Golden Age-porn som bäst.

TV-tips

Imorgon kväll 22.00 visar TV3 första delen i en dokumentärserie som heter "Secret lives of women", och i just detta avsnitt handlar det om kvinnor i porrbranschen. Det har visats minst en gång tidigare men har ni inte redan sett det är det absolut värt att sitta uppe och titta på.

Medverkar gör Gina Lynn, Tera, oerhört charmiga Nikki Hunter (bilden) och, lite otippat, den kvinna till man-transsexuella Buck Angel (en biffig kille med vagina...).

De dör som flugor...

Porrlegenderna fortsätter att trilla av pinn den ena efter den andra. Nu senast John Leslie, som 65 år gammal dog av en hjärtattack den 5:e i denna månad.

Leslie agerade framför kameran i bortåt 300 erotiska filmer under 70 och 80-talen, varav Talk Dirty To Me (1980) kanske är den mest kända. Sedan 1987 har han dessutom regisserat ytterligare närmare hundra filmer och fått priser för flera av dem. Mest känd av dessa är nog den mörka Dog Walker.

På fritiden spelade han blues på munspel, målade och fotograferade. Han lär även ha varit en förstklassig kock.

"He was the best pornographer, best erotic filmmaker—the early stuff he did, the early gonzo he did at Evil Angel and the films he did for VCA, were just the best ever. And as an actor, I think he was the best we had, adding an intelligence and a darkness to his work—he was just an artist in many ways, from his painting to his cooking to his filmmaking", säger kollegan Paul Thomas till AVN.

Bob Guccione död

Marilyn Chambers, Aunt Peg, Joe Sarno, Jamie Gillis - och nu även Penthouse-grundaren Bob Guccione. 79 år gammal avled han i cancer på ett sjukhus i Texas den 20 oktober.

Men nåja, han hade i alla fall ett intressant liv bakom sig. Han föddes i New Jersey av sicilianska föräldrar, funderade i ungdomen på att bli präst, men gifte sig innan han ens fyllt tjugo. Det första äktenskapet varade dock inte länge och efter skilsmässan reste han till Europa för att måla. Där umgicks han tidvis med kulturella storheter som Picasso och William S. Burroughs men hamnade i London på grund av kärleken. I den brittiska huvudstaden försörjde han sig som tecknare innan han 1965 började ge ut tidningen som skulle göra honom till en av världens rikaste män. En framgång som tog fart på allvar sedan han 1969 flyttat hem till USA.

I USA fanns förvisso redan den väletablerade och oerhört framgångsrika Playboy, men Guccione valde att satsa på en lite fräckare framtoning. Tidningen var först med att visa könsorgan och i slutet av 90-talet började man inte bara visa penetration utan även flirta med fetischisterna genom till exempel bilder på urinerande kvinnor. Och istället för långa intervjuer med mainstreamkändisar och noveller av författare i Nobelprisklass skrev man om konspirationsteorier. Något som visade sig vara ett framgångsrikt koncept, för periodvis låg Penthouse före Playboy i upplagestatistiken under 70- och 80-talen. Enligt Forbes hade Guccione 1982 en nettoförmögenhet på 400 miljoner dollar.

För dessa pengar gjorde Guccione framstötar även i andra branscher. Han låg bakom Tinto Brass ökända film Caligula och finansierade Roman Polanskis betydligt mer kritikerhyllade Chinatown. Dessutom drog han på 90-talet igång ett stort casino-projekt i Atlantic City, vilket dock ledde till mångmiljonförluster och den bankrutt som 2003 tragiskt nog tvingade honom att lämna ifrån sig livsverket. Därutöver startade han ett antal tidskrifter förutom Penthouse, såsom kvinnotidningen Viva (med den senare legendariska Vogue-redaktören Anna Wintour som modeansvarig) och vetenskaps/science fiction-tidskriften Omni. Det kan även nämnas att han plöjde ner stora pengar i Formula One-sponsring såväl som i en imponerande konstsamling (såld i samband med konkursen) med verk av bland annat Picasso, van Gogh, Dalí, Renoir, Dürer och El Greco.


Idag finns Penthouse förutom i USA även i Storbritannien, Nederländerna, Tyskland, Portugal, Spanien, Grekland, Bulgarien, Ungern, Ryssland, Nya Zeeland och Thailand. Den säljer långt ifrån lika mycket som för ett par decennier sedan, men lär nog finnas kvar ett bra tag till.

100% porrkonsumenter

.

Vid University of Montreal i Kanada hade några forskare tänkt sig att i en studie jämföra sexualiteten hos män i 20-årsåldern som regelbundet använder porr med sexualiteten hos män i 20-årsåldern som aldrig använt sådan. Det gick inget vidare...

.

.

Trots allt genomfördes dock en studie, om än inte den man först tänkt sig. Slutsatsen blev att porr generellt sett inte alls är skadligt för unga mäns sexualitet eller förhållanden till kvinnor. “Pornography hasn't changed their perception of women or their relationship, which they all want to be as harmonious and fulfilling as possible,” konstaterar professor Lajeunesse om de män som deltog i studien.

Men den stora upptäckten är förstås att män som säger sig ointresserade av porr är förbannade hycklare. Eller nåja, vissa finns säkert som är genuint ointresserade och/eller avståndstagande, och att det finns ett utbrett hyckleri är nog de flesta redan väl medvetna om. Själv kommer jag att tänka på en gammal studentkorridorsgranne som gärna talade om att han ansåg porr både vulgärt och kvinnoförnedrande, men som bara ett par timmar efter att ha skaffat sig sin första Internetuppkoppling knackade på min dörr och med skam i ansiktet sa: "Jag surfade in på en porrsida och det dök upp en massa pop up-fönster som jag inte kan få bort. Vet du hur man får bort sånt?"

Lite mer om studien här!

.

Montana Fishburne, del 2

.

Så har då Laurence Fishburnes dotter Montana fått sin porrfilm släppt, men nej jag har inte sett den än. Däremot har jag hunnit läsa några recensioner.

Enligt AVN:s recensent Peter Warren är den oväntat bra. Han ger den imponerande fyra och en halv (av fem) i betyg och beskriver Montana som "a natural born fuck queen": Once they do so, it is just all engines go, with Little Miss Fishburne rabidly attacking faceless boy's cock every which way with her mouth and pussy, first in the front seat, then in the back. Oh yes, and it isn't long into this rumble that the squirting begins. The girl spews lady juice in geysers over and over again, at one point drenching the camera lens with it and licking it off. The fucking spills out to the side and rear of the car, Montana wailing away like a porno pro through it all.

Don Houston på XCritic är dock inte alls imponerad och konstaterar: "In terms of appeal then, she would merit the status of a second or third tier black female performer still learning the ropes but for her father's status in Hollywood, the gal rarely giving me the impression that she was truly getting off but able to fake it well enough for those that don't really care." Det blir följaktligen bara en tvåa i betyg där, även om Houston medger att filmen är bättre än det mesta inom "celebrity porn". I en annan recension på XCritic är Christopher Thorne något mer positiv och ger betyget tre, men utan att uppbåda någon direkt entusiasm över filmen.

Härutöver har jag stött på en del recensioner som utger sig för att recensera den nu släppta filmen med titeln Montana Fishburne men som av allt att döma recenserar en tidigare film hon gjort under namnet Chippy D och som uppenbarligen är ett av porrhistoriens största bottennapp...

En trailer finns förresten här.

/ Magnus

Laurence Fishburnes dotter i porrfilm

.

Den amerikanske skådespelaren Laurence Fishburne är känd för rollen som Morpheus i Matrix-filmerna, men den senaste tiden har det varit en annan i familjen Fishburne som fått all uppmärksamhet: hans 19-åriga dotter Montana. Hon har nämligen spelat in en porrfilm för Vivid som enligt uppgift kommer att släppas 18 augusti. Som förklaring varför hon gjort det anger hon att Kim Kardashians framgångar efter att Vivid släppte hennes sexfilm 2007 har varit en inspiration.

Tyvärr tror jag att Montana har gjort bort sig här. För Kardashians karriär bygger betydligt mer på en sällsynt skönhet (och på affärssinne) än på medverkan i en sexfilm. Dessutom var Kardashians film en heminspelning som hamnade på dvd mot hennes vilja(?), och medverkan i en sådan är i allmänhetens ögon givetvis mindre stigmatiserande än vad medverkan i en ren bolagsprodukt är. Hon har ju inte tagit emot betalning för att ha sex framför en kamera och hennes sexpartner i filmen är hennes dåvarande pojkvän. Fast kanske ljuger Montana om sitt motiv? Kanske gjorde hon i själva verket filmen mest av kåthet och nyfikenhet? Det är väl inte helt omöjligt. Vi lever ju tyvärr i en värld där det ännu tycks vara mer acceptabelt att en kvinna gör porr för pengar och berömmelse än att hon gör det av kåthet... (Det faktum att Montana tagit sig ett särskilt porrnamn, Chippy D, antyder möjligen att hon från början inte alls haft mainstreamberömmelse som huvudsakligt mål.)

/ Magnus

En viss amerikan vid namn Gillis

Den här sammanfattningen är inte tillgänglig. Klicka här för att visa inlägget.

Porren i mainstreammedia

.

Upptäckte av en ren slump, då jag googlade efter något helt annat, en halvgammal nyhet från Helsingborgs Dagblad som tycks mig hämtad ur en parallell och bättre värld. Helt sakligt och med hyfsad längd berättas där om att "världens äldsta porrbutik" Blue Movie i Köpenhamn ska läggas ner. Ungefär som om det hade varit frågan om världens äldsta skivaffär eller videobutik.

Porren är ju normalt knappast något våra medier rapporterar om annat än som ett problem. SvD Näringsliv har aldrig haft ett uppslag om Private, trots att det är ett bolag med svenska rötter som tillhör de världsledande inom sitt område. SVT har aldrig gjort ett hemma hos-reportage hos Puma Swede, trots att hon tillhör världens största porrstjärnor inom MILF-kategorin. DN Kultur har aldrig skrivit om hur Mike Beck i sina porrkomedier förvaltar en ursvensk buskistradition. Det närmsta man kommer, förutom HD:s rapportering om Blue Movie:s nedläggning är väl de små notiserna nyligen om Joe Sarnos död.

Men vad vissa än tycker om det så är porren idag en för många människor naturlig del av populärkulturen och namn som Rocco Siffredi, Ron Jeremy och Jenna Jameson förekommer långt ifrån bara i pornografiska sammanhang. Undersökningar visar också att inställningen till porren blir allt mer positiv bland ungdomar. Inte så att de nödvändigtvis anser all porr med samtyckande vuxna vara okej, men de inser i alla fall att porr inte behöver vara något förkastligt.

/ Magnus

Dags att börja titta på Entourage?

.

Jag är dessvärre ganska dålig på att följa TV-serier och måste erkänna att jag helt missat flera av det senaste decenniets största succéer. Jag har till exempel inte sett ett enda helt avsnitt av vare sig Lost, Prison Break eller Six Feet Under. Entourage, om en Hollywood-stjärna och hans kompisgäng, tittade jag dock på i början, men utan att bli tillräckligt imponerad för att hänga kvar. Fast kanske är det snart dags att börja titta igen? Porrstjärnan Sasha Grey har nämligen skrivit på för en återkommande roll - som sig själv - i sjunde säsongen som i USA börjar sändas i sommar. Tanken är tydligen att hon ska få ihop det med seriens huvudperson Vince, i en intrig baserad på Charlie Sheens förhållande med Ginger Lynn på det glada 80-talet.

Källa.

/ Magnus

Joe Sarno och Lynn Redgrave döda

.

Det är nästan så att man börjar frukta för apokalypsen när den ena porrikonen efter den andra trillar av pinn i rasande snabb takt. Nu senast Joe Sarno, amerikanen som 1978 gjorde porrklassikern Fäbodjäntan och även är känd för filmer som Kärleksön och Jag, en oskuld. Han dog den 26 april vid en ålder av 89 år. (Känner ni för att hedra honom genom att köpa någon eller några av hans filmer finns ett digert utbud på SubDVD.)

Några dagar senare dog även Lynn Redgrave, hyllad skådespelerska och syster till mer kända Vanessa Redgrave. Men vad har det med porr att göra, undrar ni kanske. Svaret får man om man läser Ron Jeremys självbiografi, där denne berättar att Lynn och hennes man brukade låna ut sitt hem för porrfilmsinspelningar. Dessutom medverkar hon (tillsammans med bl.a. John Wayne Bobbitt och Motörhead-Lemmy) i Jeremys rap-video Freak of the Week (1996):

.

.
/ Magnus

SvD Kultur skriver om Playboy

.

Dagens understreckare i SvD Kultur utgår från en ny bok om Playboy och dess livsstilsideal.

Läs den här!

Farväl, Moster Peg

.

Liemannen fortsätter att skörda offer bland Pornotopias befolkning. Jag hade sånär hunnit smälta att Marilyn Chambers faktiskt inte finns längre då beskedet nådde mig att även Juliet Anderson avlidit. Och för några veckor sedan kom det verkliga dråpslaget - Jamie Gillis har kastat in handduken. Gillis - mannen, myten, legenden! Fåntrattarna som tycker att John Holmes, Rocco och Ron Jeremy är porrens kungar har inte fattat någonting. Nix, Gillis hade inga trettifem centimeter dinglande mellan benen men till skillnad från Holmes och Rocco var han utrustad med charm, humor och skådespelarbegåvning. Han kunde vara skrämmande i vissa roller men dök lika gärna upp i komiska sammanhang och då alltid med glimten i ögat. Gillis hade helt enkelt star quality. Visst, Ron Jeremy kan också vara skojig men skulle aldrig som Gillis även klarat dramatiska huvudroller. Tänk er Jeremy som den dominante Jason i p-mästerverket Historien om Joanna (The story of Joanna, 1975). Det går ju bara inte. Men nu lämnar vi mr Gillis för en stund. När värsta chocken släppt ämnar jag återkomma med en utförlig artikel om mannen i fråga. Istället riktar vi blickarna mot en av JG:s motspelerskor, Juliet Anderson. Som jag berättade inledningsvis har även den barska Andersonskan tagit farväl av jordelivet. Hon var blond, kortklippt med självsäker framtoning och runt fyrtio vid hårdporrdebuten. Och om någon är värd epitetet "MILF-drottning" så är det Juliet.

Vissa (förmodligen felaktiga) källor anger att Juliet Anderson föddes i Helsingfors. Troligare är att hon såg dagens ljus första gången 1938 i Burbank, Kalifornien. Dock lär hon ha varit en berest dam som å yrkets vägnar (hon var engelsklärarinna till professionen) bosatte sig bland annat i Japan, Mexiko, Grekland och just Finland. Men allt detta får man ta med en nypa salt. Gäller det porrstjärnor är det inte sällan en massa dimridåer när man bökar i deras förflutna. Allra första filmuppträdandet lär hur som helst ha varit i Barry Mahons softsexiga International smorgas-broad (1965). Ungefär tio år senare började hon knulla på riktigt framför kamerorna och första längre rullen av den sorten hette Ksex där hon hade en intim stund tillsammans med Paul Thomas och Blair Harris.

Juliet skulle komma att etablera sig som hela branschens "favorittant" i en serie mekaniska filmer om porrproducenten Peg Norton. Nu blev Aunt Peg även hennes artistnamn och snart skulle upphovsmannen till dessa billigt ihoprafsade skinflicks - Anthony Spinelli - ge henne intressantare uppgifter i betydligt mer påkostade produktioner. I Heta terminer i Vista Valley (Vista Valley P.T.A., 1980) är hon i sitt esse som sexsvulten hemmafru som förförs av John Leslie och i porr noiren Dixie Ray, Hollywood star (1983) suger hon av samme Leslie innan han tvingas expediera henne för gott med ett välriktat pistolskott.

I mitten av åttiotalet satte sig tant Peg själv i registolen. Educating Nina (1984) hette ett av dessa alster och där medverkade kommande porrdrottningen Nina Hartley. Vid sidan av filmandet var vår favvomoster också flitigt verksam i telesexbranschen, något hon ger prov på i Spinellis pseudodokumentär Reel people (1984). Och nu undrar ni förstås över läckra scener mellan Juliet och Jamie, men faktum är att jag inte minns särskilt många i den vägen. De gökade ganska rutinmässigt i Bob Vosses Coffee, tea or me (1983) men gäller det sevärda tant Peg-ögonblick rekommenderar jag hennes sammandrabbningar med John Leslie. Och vill ni se Juliet Anderson i ett riktigt utflippat sammanhang försök få tag på Philip Schumans 69 (Randy, the electric lady, 1979) där hon utsätter lilla Desiree Cousteau för satanisk sextortyr.

/ Germund

Dagens boktips

.

Konst- och snuskförlaget Taschen har nyligen gett ut en elegant liten box innehållande fem volymer och sammanlagt nästan tusen sidor med återtryck ur Private-tidningar från 70-talet. Man säljer den för ca 400:- under sloganen "How Sweden got sexy". Och nog måste väl detta betraktas som en sann kulturgärning?

Mer info här!

.



/ Magnus

De hundra populäraste porrstjärnorna 2009

Den här sammanfattningen är inte tillgänglig. Klicka här för att visa inlägget.

En sorgens dag

Porrlegenden Jamie Gillis dog i fredags av hudcancer, vid en ålder av 66 år.

Vi återkommer antagligen med en minnesartikel lite längre fram.

Källa: AVN.

Rocco is back!

Den italienske porrlegenden Rocco Siffredi pensionerade sig för fem år sedan från arbetet framför kameran, men gör nu storstilad comeback. AVN har med anledning av detta gjort en längre intervju med honom - med hans grammatiskt tveksamma engelska lämnad intakt - där han berättar om sin frustration under de år då han hållit sig bakom kameran och om vad han anser krävs av bra porr. Till min stora glädje berättar han också om att han just gjort en scen med min favorit Lorelei Lee, om vilken han konstaterar: "she was really, really like a true understanding of Rocco’s sexuality. A true person. The scene was unbelievable."

Läs intervjun här!

-

Porr på storbild i Moskva

-

Några hackers tog i torsdags kontrollen över en reklambildskärm på 6x9 meter i Moskva och lade där upp en porrfilm för alla att se. Först efter 20 minuter lyckades bolaget som äger skärmen att släcka ner den. (Läs mer här!)

Själv har jag svårt att tänka mig något vettigare sätt att använda sitt hackerkunnande på...

-

-

Vinnarna vid AVN Awards-galan

-

Female performer of the year:
Tori Black

Male performer of the year:
Manuel Ferrara

Best actress:
Kimberly Kane, för sin roll i The Sex Files: A Dark XXX Parody

Best actor:
Eric Swiss, för sin roll i Not Married With Children XXX

Best new starlet:
Kagney Linn Karter

Best male newcomer:
Dane Cross

MIL/Cougar performer of the year:
Julia Ann

Web starlet of the year:
Sunny Leone

Female foreign performer of the year:
Aletta Ocean

Male foreign performer of the year:
Toni Ribas

Crossover star of the year:
Sasha Grey

Unsung starlet of the year:
Shawna Lenee

Unsung male performer of the year:
Derrick Pierce

Transsexual performer of the year:
Kimber James

Director of the year:
Will Ryder

Best director - feature:
David Aaron Clark, för Pure (postumt)

Best video feature:
The 8th Day

Best foreign feature:
Billionaire 1&2 (från Private)

Best comedy:
Flight Attendants

Best gonzo release:
Tori Black Is Pretty Filthy

Best gonzo serier:
Jerkoff material

Best all-sex series:
Addicted

Best screenplay:
Throat: A Cautionary Tale

Best adult website:
BangBros.com


Den kompletta listan över vinnarna hittar ni här!

Och ska man nu ha dessa priser som guide i sitt filmtittande så verkar det vara följande filmer som bör prioriteras framöver: 2040, The 8th Day, Throat: A Cautionary Tale, Tori Black Is Pretty Filthy och Pure.

-