Jag har tidigare nämnt att det i Kalifornien börjat resas krav på lagstiftning om att aktörerna i porrfilmer ska bära kondom, i syfte att minska HIV-spridningen, och nu uppmärksammar även Expressen detta. Tydligen är det på väg att bli folkomröstning om saken.
Själv är jag lite splittrad i frågan. Å ena sidan är porr givetvis en sorts eskapism där man vill slippa bli påmind om de jobbiga risker i form av könssjukdomar och oönskade graviditeter vilka i verkligheten hör sexualiteten till. Å andra sidan vill jag ju inte att någon ska riskera liv och hälsa bara för mitt nöjes skull, och tänker jag tillbaks på de hetaste sexscener jag någonsin sett så är det faktiskt vissa av dem som kvalificerar sig trots användandet av kondom. I slutänden handlar bra porr trots allt om hur de medverkande människornas agerande framför kameran, inte om huruvida det sitter en bit gummi eller inte på männens penisar.
Så ja, jag lutar åt att kondomanvändande huvudsakligen är något positivt. Men det innebär inte nödvändigtvis att lagstiftning är rätt väg att gå. För en aktör i en porrfilm är inte att jämställa med vilken löntagare som helst, det handlar ju inte om ett jobb arbetsförmedlingen tvingar på dig, utan snarare om ett jobb i samma kategori som stuntmannens och cirkusartistens - jobb där samhället normalt tillåter en betydligt högre risknivå än annars. En lagstiftning om kondomkrav inom porrbranschen vore därför på sätt och vis diskriminerande. Något som jag tyvärr också tror är själva syftet med lagstiftningskraven. För det är faktiskt ytterst få kända porrfilmsaktörer som drabbats av HIV, och dessa huvudsakligen när de gjort gayporr, varför den konkreta nyttan med kondomkrav för minimerande av HIV-spridning är väldigt begränsad. Den mest konkreta effekten skulle istället vara att porrbranschen lämnar Kalifornien för någon annan delstat med mer frihetlig lagstiftning, som till exempel Nevada (en delstat i kris som inte skulle kunna tacka nej till nya skatteinkomster).
Ni kan läsa mer om saken här.
/ Magnus
2011-12-29
2011-12-17
Matporr, typ
Jag vet tyvärr inte vilken film det kommer ifrån, men Aurora Snow är en av mina favoriter och det är alltid kul att se henne få lite användning för sin skådespelartalang.
/ Magnus
2011-12-11
Nu är det snart dags för galor igen
Både AVN och XBIZ har nu släppt nomineringslistor för nästa års stora porrgalor, och som vanligt är de så långa att man lätt somnar halvvägs igenom dem. AVN vet jag har kring hundra olika kategorier, XBIZ något färre men fortfarande åt helvete för många.
Hos AVN ser Bobbi Starr ut att kunna bli galans drottning med hela 16 nomineringar för sitt arbete såväl framför som bakom kameran. Hon är bl.a. nominerad till priserna som "female performer of the year", "best actress" och "best director - non feature". Galans kung blir kanske Nacho Vidal med 12 nomineringar, och The Rocki Whore Picture Show: A Hardcore Parody är den enskilda film som fått flest nomineringar; hela 18 stycken. XBIZ har tyvärr ingen sammanställning av vilka som fått flest nomineringar, men jag noterar i alla fall att Bobi Starr även där kan bli "female performer of the year".
Själv har jag sett allt för lite av årets utbud för att kunna uttala mig om vilka som borde få priserna, bortsett förstås från kategorin "clever title of the year" hos AVN. Där håller jag på I can't believe I fucked a zombie. Sorgligt nog är ju den tiden förbi då videobutikernas nyhetshyllor dignade under filmer med titlar som Any Given Cumday, For Your Ass Only, Forrest Hump och Saturday Night Beaver. Nu heter parodierna istället nästan alltid som originalfilmen med tillägget a xxx parody. Trist!
AVN:s nomineringslista finns här (pdf).
XBIZ lista finns här.
/ Magnus
Hos AVN ser Bobbi Starr ut att kunna bli galans drottning med hela 16 nomineringar för sitt arbete såväl framför som bakom kameran. Hon är bl.a. nominerad till priserna som "female performer of the year", "best actress" och "best director - non feature". Galans kung blir kanske Nacho Vidal med 12 nomineringar, och The Rocki Whore Picture Show: A Hardcore Parody är den enskilda film som fått flest nomineringar; hela 18 stycken. XBIZ har tyvärr ingen sammanställning av vilka som fått flest nomineringar, men jag noterar i alla fall att Bobi Starr även där kan bli "female performer of the year".
Själv har jag sett allt för lite av årets utbud för att kunna uttala mig om vilka som borde få priserna, bortsett förstås från kategorin "clever title of the year" hos AVN. Där håller jag på I can't believe I fucked a zombie. Sorgligt nog är ju den tiden förbi då videobutikernas nyhetshyllor dignade under filmer med titlar som Any Given Cumday, For Your Ass Only, Forrest Hump och Saturday Night Beaver. Nu heter parodierna istället nästan alltid som originalfilmen med tillägget a xxx parody. Trist!
AVN:s nomineringslista finns här (pdf).
XBIZ lista finns här.
/ Magnus
Ännu en porrlegend död
Den 7 november dog Andrea True av hjärtproblem vid en ålder av 68 år och därigenom gick en av porrens största crossover-stjärnor ur tiden. True medverkade i uppskattningsvis ett 60-tal porrfilmer under 70-talet och början av 80-talet, bland annat Deep Throat 2, men är mest känd för att hon också hade en kort musikkarriär. 1976 släppte hon discosingeln "More, more, more" som nådde en fjärdeplats på Billboard-listan och även var en hit i bland annat Storbritannien och Tyskland. Den följdes av tre album, varav det sista övergav disco för hårdrock, bara släpptes i Europa och floppade. Hade hon inte fått sin sångröst förstörd av en halsåkomma kunde det dock ha blivit fler. Nu försökte hon i början av 80-talet istället återuppliva den porrkarriär hon övergett för musiken, men utan framgång. Större delen av 80-talet ska hon udda nog ha försörjt sig som "spåtant", men musikframgångarna fortsatte att ge utdelning i form av royalties och 1993 hade engelska Bananarama en mindre hit med en cover på "More, more, more". På äldre dar flyttade True från New York till Woodstock.
Ni kan läsa mer om henne här.
Andrea True - "More, more, more":
Och så hittade jag ett klipp på YouTube där True spelar mot Jamie Gillis (jag tror filmen är The Seducton of Lynn Carter). Eftersom min käre kollega Germund som ni kanske förstått är Gillis-fantast så kan jag inte låta bli att lägga ut det:
/ Magnus
Ni kan läsa mer om henne här.
Andrea True - "More, more, more":
Och så hittade jag ett klipp på YouTube där True spelar mot Jamie Gillis (jag tror filmen är The Seducton of Lynn Carter). Eftersom min käre kollega Germund som ni kanske förstått är Gillis-fantast så kan jag inte låta bli att lägga ut det:
/ Magnus
2011-11-27
film: CARBONGIRL
år: 2010
bolag: Evil Angel
Egentligen gillar jag inte "lesbisk" porr, men för den här filmen gjorde jag ett undantag efter att ha läst om hur originell den skulle vara. Och originell är den verkligen, även om det i grund och botten handlar om vanlig gonzoporr där den ena sexscenen följer efter den andra.
bolag: Evil Angel
regi: Belladonna, Aiden Riley och Michelle Sinclair
manus: Riley och Sinclair
medverkande: Monique Alexander, Sammie Rhodes, Kimberly Kane, Kelly Divine, Bailey Jay, Ashli Orion, Lexi Belle, Andy San Dimas, Tori Lux, Skin och Belladonna
Egentligen gillar jag inte "lesbisk" porr, men för den här filmen gjorde jag ett undantag efter att ha läst om hur originell den skulle vara. Och originell är den verkligen, även om det i grund och botten handlar om vanlig gonzoporr där den ena sexscenen följer efter den andra.
I en slags extremt tunn ramhandling spelar Belladonna en dockmakare som tillverkar kvinnodockor i naturlig storlek, vilka kommer till liv, upptäcker sina kroppar ("Do I have a hole down there?") och börjar ha sex med varandra. Visuellt är det oerhört snyggt, gjort för att se ut som en gammal sepiatonad film körd genom en dålig projektor. Mellan scenerna finns rubriker som först tycks vara skrivna på något ostasiatiskt språk, men som vid närmare betraktande visar sig vara läsbar engelska. Dessutom har filmen en udda och genomtänkt ljudbild med tickande urverk som förstärker känslan av något nästan drömlikt. Till såväl för- som eftertexterna spelas Henry Halls härliga gamla "Hush, hush here comes the boogeyman". Jag tänker att så här kunde det ha sett ut om David Lynch fått för sig att göra porrfilm.
I den första scenen medverkar Monique Alexander och Sammie Rhodes, och den är lite av en mjukstart där söt-sexiga Monique framstår som nästan osannolikt rätt i sin roll. Den följs av en scen där Tori Lux och Skin spelar trasiga dockor i bandage. Därpå blir det riktigt hett i en scen med Lexi Belle och Andy San Dimas, i vilken de två agerar som lite av varandras motsatser och visar upp ett intressant samspel. Det faktum att de från början är marionettdockor kunde dock ha utnyttjats bättre.
I fjärde scenen blir det queer på allvar då Ashli Orion har sex med den transsexuella Bailey Jay. Och inte mig emot att ta med en she-male, men även om goth-lolitan Bailey Jay i intervjuer knappast saknar charm så har jag lite svårt för henne här. Det faktum att hon inte klarar av att få stånd innebär dessutom att scenen inte blir hälften så intressant som den kunde ha blivit, utan snarare känns lite avslagen.
Femte scenen bjuder på Kimberly Kane, Kelly Divine och två väl tilltagna dildos som går djupt i både anal och mun. Sjätte och avslutande scenen bryter sedan mönstret genom att vara en soloscen med Belladonna. Den känns ganska typisk för henne, det vill säga lite småpervers, vilket inte faller mig personligen i smaken men säkert uppskattas av alla hennes fans.
Sammanfattningsvis är väl inte Carbongirl någon av de allra mest upphetsande porrfilmer jag sett, men så snyggt gjord och så udda att den nog ändå borde vara en framtida klassiker. Något att införskaffa till samlingen med andra ord.
/ Magnus
2011-11-16
Sasha Grey läser för skolbarn
I USA finns ett projekt vid namn Read Across America som syftar till att öka läsningen bland skolbarn. Bland annat anordnar man aktiviteter där folk utifrån, både helt vanliga människor och "kändisar", kommer till en skola och läser högt för eleverna. Normalt är det något mycket uppskattat. Om det är en tidigare porrstjärna som står för läsningen kan vissa föräldrar dock bli lite upprörda, har det visat sig.
Fast exakt på vilket sätt barnen skulle kunna ta skada av att en tidigare porrstjärna läser högt för dem, det har jag inte sett någon förklaring till... (Jag utgår ifrån att hon inte tog tillfället i akt att berätta för de små liven om hur härligt det kändes att vinna en AVN Award för "best anal sex scene". Och nej, fotot ovan är inte från det aktuella tillfället.)
Läs mer här!
2011-06-26
Riddaren av det runda ordet
skribent: Germund
Nja, någon damernas riddare var förvisso inte John Leslie men hans sätt att förena råknullande med en avspänd attityd och ett stort garv gick hem i stugorna och gav honom en sorts hjältestatus. Hans vildsinta blick under älskogen kallades i branschen för "råttlooken" och den virvlande tungan gjorde honom lite till en porrens Gene Simmons. Men Leslies renommé bland industrins kvinnor var alltså inte det allra bästa och exempelvis Lisa De Leeuw klagade på att han bara brydde sig om sin egen njutning och var hopplöst fixerad vid att bli kysst och smekt över bröstet. Seka ansåg dock att John mognade med åren från att ha varit en odåga som ändrade i manus bara för att få sätta på den brud han fann mest attraktiv för stunden. Fast till skillnad från vännen&kollegan Jamie Gillis (som av någon ödets ironi också han gick bort i fjol) ställde Leslie nästan aldrig upp på förnedringsporr. Och det får väl anses värt att lägga på pluskontot. Undantag fanns förvisso som slipprig förövare i pseudonymen "Jennifer Rays " (tror knappast någon kvinna låg bakom den filmen...) våldtäktsthriller Expensive tastes (1978) men det är inte sån vi minns Leslie. Nej, för oss i fanklubben var han den skojfriske kanaljen med glimten i ögat. Ständigt på jakt efter ännu en erövring.
John Leslie kom till världen fredens år 1945. Knappast med nån jäkla silversked i munnen. Ung, kåt och pank sökte han lyckan i San Francisco under det flower powerdoftande 1970-talet. Måleri och rock´n´roll var förutom läckra brudar hans passion. Ett tag hade han ett band som inte gjorde några djupare avtryck i musikhistorien. Och inte heller fanns väl där talang nog att bli en ny Dali. Men när någon undrade om han inte kunde tänka sig att knulla framför kameran så slog hämningslöse John till direkt. Inget att förlora. 1975 skedde debuten i Bernard Morris Mary! Mary! - en orgie i vällust (Mary, Mary) och första tjejen att på film få smaka Lesliedolme hette Sharon Thorpe. - Vilken häck! Henne måste man ju bara knulla! minns en lyrisk Leslie i en av sina många herrtidningsintervjuer där han gärna gav sken av att Pornotopia var ett smärre paradis och han själv drog vägen fram som riddaren av det runda ordet.
Under tidigt 1980-tal snubblade jag och polarn ofta in på stadens porrmatinéer. Flickorna kring det runda ordet (Talk dirty to me, 1979) gav oss knappast ståkuk men en ny filmidol var född - John Leslie! Ajö, James Dean, Brando & Pacino. Nu var det en fräck och snabbkäftad knullmaestro som gällde och en man som säkert gav fullständigt fan i Stanislavskij. Han håvade in porroscars som bäste skådis ändå, inte minst för paradrollen som Jack i Talk dirty-serien. Anthony Spinelli (1927-2000) regisserade den första och efterföljaren Inget att dölja (Nothing to hide, 1981). Två filmer i vilka en annan begåvad p-aktör, Richard Pacheco, spelar Leslies sjukligt blyge kompis Lenny. (Spinelli byggde sina karaktärer på Steinbecks tragiska antihjältar från Möss och människor.) Sedan dök där upp en massa falska sequels regisserade av andra och ibland inte ens med Leslie i titelrollen. Tim McDonalds Talk dirty to me II (http://www.blogger.com/img/blank.gif1983) håller dock måttet och Leslie överträffar här nästan insatsen i Spinellirullarna.
Om Bogart hade sin Huston och De Niro sin Scorsese så hette Leslies motsvarighet Spinelli. Hos Spinelli kom Leslie alltid bäst tillrätta. De vilda kvinnornas natt (The dancers, 1981) och Dixie Ray - Hollywood star (1983) är exempel på andra samarbeten där Spinelli/Leslie firade triumfer. Superpotente John gjorde också bra ifrån sig i Robert McCallums bägge Suzie Superstar-musikaler (1983, 1985) där han gestaltade cyniske rockmanagern ZW (en typ Leslie var väl förtrogen med) som tog puddingar som Shauna Grant, Traci Lords och Ginger Lynn under sina vingars beskydd. Listan på minnesvärda Leslie-porrisar kan göras hur lång som helst. Han var alltid bra. Möjligen var en del av filmerna lite sämre...
På 90-talet började även Leslie känna av tidens tand och det var dags att pensionera sig framför kameran. Men han hade lärt en del under åren hos Spinelli och gjorde snart succé som framgångsrik videoregissör. Något han var sysselsatt med fram till sin alltför tidiga död. En decemberdag i San Francisco sade hjärtat stopp och porrfilmen hade förlorat ännu en av sina allra största profiler.
(Foto: Rick Hall)
Nja, någon damernas riddare var förvisso inte John Leslie men hans sätt att förena råknullande med en avspänd attityd och ett stort garv gick hem i stugorna och gav honom en sorts hjältestatus. Hans vildsinta blick under älskogen kallades i branschen för "råttlooken" och den virvlande tungan gjorde honom lite till en porrens Gene Simmons. Men Leslies renommé bland industrins kvinnor var alltså inte det allra bästa och exempelvis Lisa De Leeuw klagade på att han bara brydde sig om sin egen njutning och var hopplöst fixerad vid att bli kysst och smekt över bröstet. Seka ansåg dock att John mognade med åren från att ha varit en odåga som ändrade i manus bara för att få sätta på den brud han fann mest attraktiv för stunden. Fast till skillnad från vännen&kollegan Jamie Gillis (som av någon ödets ironi också han gick bort i fjol) ställde Leslie nästan aldrig upp på förnedringsporr. Och det får väl anses värt att lägga på pluskontot. Undantag fanns förvisso som slipprig förövare i pseudonymen "Jennifer Rays " (tror knappast någon kvinna låg bakom den filmen...) våldtäktsthriller Expensive tastes (1978) men det är inte sån vi minns Leslie. Nej, för oss i fanklubben var han den skojfriske kanaljen med glimten i ögat. Ständigt på jakt efter ännu en erövring.
John Leslie kom till världen fredens år 1945. Knappast med nån jäkla silversked i munnen. Ung, kåt och pank sökte han lyckan i San Francisco under det flower powerdoftande 1970-talet. Måleri och rock´n´roll var förutom läckra brudar hans passion. Ett tag hade han ett band som inte gjorde några djupare avtryck i musikhistorien. Och inte heller fanns väl där talang nog att bli en ny Dali. Men när någon undrade om han inte kunde tänka sig att knulla framför kameran så slog hämningslöse John till direkt. Inget att förlora. 1975 skedde debuten i Bernard Morris Mary! Mary! - en orgie i vällust (Mary, Mary) och första tjejen att på film få smaka Lesliedolme hette Sharon Thorpe. - Vilken häck! Henne måste man ju bara knulla! minns en lyrisk Leslie i en av sina många herrtidningsintervjuer där han gärna gav sken av att Pornotopia var ett smärre paradis och han själv drog vägen fram som riddaren av det runda ordet.
Under tidigt 1980-tal snubblade jag och polarn ofta in på stadens porrmatinéer. Flickorna kring det runda ordet (Talk dirty to me, 1979) gav oss knappast ståkuk men en ny filmidol var född - John Leslie! Ajö, James Dean, Brando & Pacino. Nu var det en fräck och snabbkäftad knullmaestro som gällde och en man som säkert gav fullständigt fan i Stanislavskij. Han håvade in porroscars som bäste skådis ändå, inte minst för paradrollen som Jack i Talk dirty-serien. Anthony Spinelli (1927-2000) regisserade den första och efterföljaren Inget att dölja (Nothing to hide, 1981). Två filmer i vilka en annan begåvad p-aktör, Richard Pacheco, spelar Leslies sjukligt blyge kompis Lenny. (Spinelli byggde sina karaktärer på Steinbecks tragiska antihjältar från Möss och människor.) Sedan dök där upp en massa falska sequels regisserade av andra och ibland inte ens med Leslie i titelrollen. Tim McDonalds Talk dirty to me II (http://www.blogger.com/img/blank.gif1983) håller dock måttet och Leslie överträffar här nästan insatsen i Spinellirullarna.
Om Bogart hade sin Huston och De Niro sin Scorsese så hette Leslies motsvarighet Spinelli. Hos Spinelli kom Leslie alltid bäst tillrätta. De vilda kvinnornas natt (The dancers, 1981) och Dixie Ray - Hollywood star (1983) är exempel på andra samarbeten där Spinelli/Leslie firade triumfer. Superpotente John gjorde också bra ifrån sig i Robert McCallums bägge Suzie Superstar-musikaler (1983, 1985) där han gestaltade cyniske rockmanagern ZW (en typ Leslie var väl förtrogen med) som tog puddingar som Shauna Grant, Traci Lords och Ginger Lynn under sina vingars beskydd. Listan på minnesvärda Leslie-porrisar kan göras hur lång som helst. Han var alltid bra. Möjligen var en del av filmerna lite sämre...
På 90-talet började även Leslie känna av tidens tand och det var dags att pensionera sig framför kameran. Men han hade lärt en del under åren hos Spinelli och gjorde snart succé som framgångsrik videoregissör. Något han var sysselsatt med fram till sin alltför tidiga död. En decemberdag i San Francisco sade hjärtat stopp och porrfilmen hade förlorat ännu en av sina allra största profiler.
(Foto: Rick Hall)
2011-05-21
Sånt jag borde ha skrivit om för länge sedan...
Över två månader sedan min senaste post, så jag antar att vissa har dödförklarat bloggen vid det här laget. Men nejdå, Porrkultur lever vidare och jag lovar att anstränga mig för tätare uppdateringar i framtiden.
Så vad har då hänt i porrens fantastiska värld under de senaste månaderna som jag missat att skriva om?
Framförallt har det delats ut en del priser. Inte minst har The X-Rated Critics Organization (XRCO) för 27:e gången i ordningen uppmärksammat det gångna årets prestationer. Deras pris för "best release" gick till Pornstar Superheroes medan Speed blev "best epic". Tori Black Is Pretty Filthy 2 blev bästa gonzoproduktion och Tori Black själv "performer of the year"(varigenom hennes segertåg alltså fortsatte efter AVN-galans prisregn). Bästa skådespelerska blev Kimberly Kane (bilden nedan), medan Allie Haze och Chanel Preston delade på utmärkelsen som årets nykomling. (Hela listan över vinnare finns här.)
TLA Raw som säljer porrfilm över Internet har också ett eget årligt pris. Knappast i klass med XRCO Awards, men ändå värt att titta närmare på. Särskilt som det är ett pris där vinnarna röstas fram av fansen själva. Årets film blev här Cuties medan Kristina Rose blev "performer of the year" och Allie Haze (bilden nedan) bästa nykomling. Joanna Angel blev bästa bloggare och filmen Fan bang vann den tveksamma kategorin "sickest porn".(Hela listan här.)
En del av er är säkerligen också nyfikna på vilka som fick pris på Tranny Awards-galan, även om ni aldrig någonsin skulle medge det inför era vänner. Här blev Morgan Bailey's Bad Day årets DVD och Jessica Foxx årets "DVD performer", medan Bailey Jay och Celeste fick priser som de bästa på webben. Kvällens stora vinnare var dock Domino Presley (bilden nedan) som både fick "Up & Cummer"-utmärkelsen och blev framröstad som årets modell på webbsidan Shemale Yum.
I övrigt har de senaste månaderna inom porrbranschen mycket handlat om krav utifrån på obligatoriska kondomer (vilket är ett ämne jag återkommer till), för- och nackdelar med den nya toppdomänen .xxx, samt sajten Porn Wikileaks som bland annat avslöjar många porrskådisars riktiga namn.
Så vad har då hänt i porrens fantastiska värld under de senaste månaderna som jag missat att skriva om?
Framförallt har det delats ut en del priser. Inte minst har The X-Rated Critics Organization (XRCO) för 27:e gången i ordningen uppmärksammat det gångna årets prestationer. Deras pris för "best release" gick till Pornstar Superheroes medan Speed blev "best epic". Tori Black Is Pretty Filthy 2 blev bästa gonzoproduktion och Tori Black själv "performer of the year"(varigenom hennes segertåg alltså fortsatte efter AVN-galans prisregn). Bästa skådespelerska blev Kimberly Kane (bilden nedan), medan Allie Haze och Chanel Preston delade på utmärkelsen som årets nykomling. (Hela listan över vinnare finns här.)
TLA Raw som säljer porrfilm över Internet har också ett eget årligt pris. Knappast i klass med XRCO Awards, men ändå värt att titta närmare på. Särskilt som det är ett pris där vinnarna röstas fram av fansen själva. Årets film blev här Cuties medan Kristina Rose blev "performer of the year" och Allie Haze (bilden nedan) bästa nykomling. Joanna Angel blev bästa bloggare och filmen Fan bang vann den tveksamma kategorin "sickest porn".(Hela listan här.)
En del av er är säkerligen också nyfikna på vilka som fick pris på Tranny Awards-galan, även om ni aldrig någonsin skulle medge det inför era vänner. Här blev Morgan Bailey's Bad Day årets DVD och Jessica Foxx årets "DVD performer", medan Bailey Jay och Celeste fick priser som de bästa på webben. Kvällens stora vinnare var dock Domino Presley (bilden nedan) som både fick "Up & Cummer"-utmärkelsen och blev framröstad som årets modell på webbsidan Shemale Yum.
I övrigt har de senaste månaderna inom porrbranschen mycket handlat om krav utifrån på obligatoriska kondomer (vilket är ett ämne jag återkommer till), för- och nackdelar med den nya toppdomänen .xxx, samt sajten Porn Wikileaks som bland annat avslöjar många porrskådisars riktiga namn.
2011-03-06
2011-01-24
Fortsatt porrparodivansinne
Det är inte varje dag som SvD Kultur uppmärksammar en porrfilm, men häromveckan skedde det faktiskt. Då kunde de inte låta bli att återge den senaste stora porrparodins slogan: "You've never seen sex this yellow". Och ja, det handlade förstås om Simpsons - The XXX Parody.
Själv har jag aldrig riktigt förstått storheten hos The Simpsons, men jag måste medge att Marge i porrversionen är ganska så het...
Och när jag ändå är inne på ämnet porrparodier så måste jag ju delge er nedanstående klipp från Will Ferrells humorsite Funny or Die, i vilket inspelningen av en Seinfeld-parodi misstas för en "Seinfeld reunion":
Själv har jag aldrig riktigt förstått storheten hos The Simpsons, men jag måste medge att Marge i porrversionen är ganska så het...
Och när jag ändå är inne på ämnet porrparodier så måste jag ju delge er nedanstående klipp från Will Ferrells humorsite Funny or Die, i vilket inspelningen av en Seinfeld-parodi misstas för en "Seinfeld reunion":
2011-01-16
De är inte kloka de där japanerna
Nu har de gett världen "Bukkake-maskinen". Perfekt för alla kvinnor som vill uppleva en bukkake men inte har tillgång till några män av Peter North-kaliber. Kan säkert bli en stor försäljningssuccé...
2011-01-12
AVN Awards 2011
I helgen delades porrbranschens finaste pris ut i Las Vegas, och nedan har ni några av vinnarna. Särskilt värt att notera är att den underbara Tori Black blev "Female performer of the year" för andra året i rad.
Female Performer of the Year:
Tori Black
Male Performer of the Year:
Evan Stone
Bästa skådespelerska (delat pris):
Andy San Dimas, för This Ain't Glee XXX
India Summer, för An Open Invitation: A Real Swinger’s Party in San Francisco
Bästa skådespelare:
Tom Byron, för The Big Lebowski: A XXX Parody
Bästa nya stjärnskott:
Gracie Glam
Bästa MILF:
Julia Ann
Bästa transsexuella aktris:
Bailey Jay
Unsung Starlet of the Year:
Charley Chase
Unsung Male Performer of the Year:
Mark Ashley
Bästa regissör:
Brad Armstrong, för Speed
Bästa oralsexscen:
Tori Black, för Stripper Diaries
Bästa analsexscen:
Asa Akira (& Manuel Ferrara), för Asa Akira Is Insatiable
Bästa dubbelprenetration:
Asa Akira, för Asa Akira Is Insatiable
Bästa långfilm:
Speed
Bästa gonzo-dvd:
Buttwoman vs. Slutwoman
Bästa gonzo-serie:
Slutty & Sluttier, av Manuel Ferrara
Bästa MILF-dvd:
Dirty Rotten Mother Fuckers 4
Bästa MILF-serie:
Seasoned Players, av Tom Byron
Bästa alternativporr:
Extreme Public Adventures
Årets mest sålda och uthyrda film:
Batman XXX: A Porn Parody, av Axel Braun
The Fan Awards:
Favoritaktris = Jenna Haze
Bästa kroppen = Alektra Blue
Favoritfilm = Asa Akira is Insatiable
Vildast sexscen = Kayden Kross, Jesse Jane, Riley Steele, Katsuni & Raven Alexis i Body Heat
-
Samtliga vinnare finns här!
Female Performer of the Year:
Tori Black
Male Performer of the Year:
Evan Stone
Bästa skådespelerska (delat pris):
Andy San Dimas, för This Ain't Glee XXX
India Summer, för An Open Invitation: A Real Swinger’s Party in San Francisco
Bästa skådespelare:
Tom Byron, för The Big Lebowski: A XXX Parody
Bästa nya stjärnskott:
Gracie Glam
Bästa MILF:
Julia Ann
Bästa transsexuella aktris:
Bailey Jay
Unsung Starlet of the Year:
Charley Chase
Unsung Male Performer of the Year:
Mark Ashley
Bästa regissör:
Brad Armstrong, för Speed
Bästa oralsexscen:
Tori Black, för Stripper Diaries
Bästa analsexscen:
Asa Akira (& Manuel Ferrara), för Asa Akira Is Insatiable
Bästa dubbelprenetration:
Asa Akira, för Asa Akira Is Insatiable
Bästa långfilm:
Speed
Bästa gonzo-dvd:
Buttwoman vs. Slutwoman
Bästa gonzo-serie:
Slutty & Sluttier, av Manuel Ferrara
Bästa MILF-dvd:
Dirty Rotten Mother Fuckers 4
Bästa MILF-serie:
Seasoned Players, av Tom Byron
Bästa alternativporr:
Extreme Public Adventures
Årets mest sålda och uthyrda film:
Batman XXX: A Porn Parody, av Axel Braun
The Fan Awards:
Favoritaktris = Jenna Haze
Bästa kroppen = Alektra Blue
Favoritfilm = Asa Akira is Insatiable
Vildast sexscen = Kayden Kross, Jesse Jane, Riley Steele, Katsuni & Raven Alexis i Body Heat
-
Samtliga vinnare finns här!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)