Richard Mailer, USA 1983Think Pink Video
Jean Daniel Cadinot. Henri Pachard. Gerard Damiano. 2008 är ett mörkt år i Pornotopias historia och inte mindre än tre av den erotiska filmens giganter har med ett par månaders mellanrum lämnat det jordiska. Fransmannen Cadinot (hjärttattack i april) är dock inte så känd för den breda porrpubliken och det beror förstås på att han var verksam inom gayscenen. Mina kunskaper är bristfälliga om den här delen av branschen men jag har sett ett par långfilmer i Cadinots regi som jag fann riktigt välgjorda med någotsånär intressanta manus och spännande miljöer. Av namnet att döma kan man tro att även Pachard (avled i september efter en lång kamp mot The Big C.) var fransos men han hette egentligen Ron Sullivan och var en av staternas förnämsta pornografer med bland annat den humoristiska Djävulen i miss Jones 2 (The devil in miss Jones 2, 1983) på meritlistan. Och Damiano (stroke i oktober) var kungen av dem alla - mannen bakom stilbildaren Långt ner i halsen (Deep throat, 1972) och den allra första Djävulen i miss Jones (The devil in miss Jones, 1973).
78-årige Radley Metzger (mer ökänd som Henry Paris) är också en av porrens få auteurer. Vi får hoppas att åtminstone han får ett par år till på sig att leva. Någon mer porr lär det knappast bli för monsieur Paris del men har man gjort klassiker som Sköna kvällar med Pamela (The private afternoons of Pamela Mann, 1974) och Tänk på saken, Misty Beethoven (The opening of Misty Beethoven, 1975) tycker jag man har rätt att sitta och slappa som en glad pensionär. Richard Mailer (ibland dold under pseudonymer som "Grey Poupon" och "Mr Mustard") lär dock inte gå till p-historien. Men han tillhör pionjärerna och började sin yrkesverksamma bana i Pornotopia i mitten av 70-talet. Men några genreklassiker har han näppeligen presterat även om han förvisso satte ribban högt då han 1983 beslutade sig för att göra en fristående fortsättning på Metzger-mästerverket Misty Beethoven. Mailer lyckades med konststycket att engagera den filmens bägge stjärnor Constance Money och Jamie Gillis. I denna semidokumentär uppträder de dock som sig själva och vi får oss till livs en parodi på S&M-scenen ur en annan Metzger-våffla, Barbara Broadcast (1977), men med den skillnaden att det nu är Constance som dominerar Jamie.
A taste of Money ger en rätt underhållande om än förljugen inblick i sexindustrin. Men filmen är ostrukturerad och känns mest som en serie vinjetter där kända porrartister får visa upp sina färdigheter. Bäst är John Leslie som en hispig TV-kock assisterad av vrålsexiga Gina Gianetti. Leslie vinkar glatt åt publiken samtidigt som han tar Mat-Tina (förlåt, jag menade förstås Mat-Gina...) bakifrån. Släng dig i väggen, nakne kocken! En annan bisarr scen visar när Constance Money sexar uppe i en luftballong och vi bjuds förstås på underligheter även från Jamie Gillis privatliv där han iklädd morgonrock åker gaffeltruck och sedan knullar med tre tjejer (utstyrda som småflickor) i en jättelik barnsäng. Vi blir också presenterade för Gillis vänkrets bestående av feta Fellini-damer, ormtjuserskor, eldslukare, dvärgar och transor. Det finns en röd tråd och det hela går alltså ut på att en p-producent (Paul Thomas) erbjuder Gillis det tredubbla mot hans mest välbetalda film. Men Jamie måste dock lyckas med att locka Constance tillbaka till den erotiska filmvärlden, något som inte visar sig vara det lättaste. Alla medel är tillåtna men mot slutet har Connie fått nog och överger projketet.
Allt som allt elva sexscener och en av dessa (ska vi gissa på S&M-mötet mellan Constance och Jamie?) vann Hustlers "Best Sex Scene Award" 1984. Man planerade en uppföljare (A touch of Money) men det hela rann ut i sanden. Så vitt jag vet gick A taste of Money aldrig upp på bio i Sverige men fanns tillgänglig på videokassett.
/ Germund
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar