Fortsatt porrparodivansinne

Det är inte varje dag som SvD Kultur uppmärksammar en porrfilm, men häromveckan skedde det faktiskt. Då kunde de inte låta bli att återge den senaste stora porrparodins slogan: "You've never seen sex this yellow". Och ja, det handlade förstås om Simpsons - The XXX Parody.



Själv har jag aldrig riktigt förstått storheten hos The Simpsons, men jag måste medge att Marge i porrversionen är ganska så het...


Och när jag ändå är inne på ämnet porrparodier så måste jag ju delge er nedanstående klipp från Will Ferrells humorsite Funny or Die, i vilket inspelningen av en Seinfeld-parodi misstas för en "Seinfeld reunion":

On The Set of Seinfeld XXX 2 with Hal Rudnick - watch more funny videos

De är inte kloka de där japanerna

Nu har de gett världen "Bukkake-maskinen". Perfekt för alla kvinnor som vill uppleva en bukkake men inte har tillgång till några män av Peter North-kaliber. Kan säkert bli en stor försäljningssuccé...

AVN Awards 2011

I helgen delades porrbranschens finaste pris ut i Las Vegas, och nedan har ni några av vinnarna. Särskilt värt att notera är att den underbara Tori Black blev "Female performer of the year" för andra året i rad.



Female Performer of the Year:

Tori Black


Male Performer of the Year:

Evan Stone


Bästa skådespelerska (delat pris):

Andy San Dimas, för This Ain't Glee XXX

India Summer, för An Open Invitation: A Real Swinger’s Party in San Francisco


Bästa skådespelare:

Tom Byron, för The Big Lebowski: A XXX Parody


Bästa nya stjärnskott:

Gracie Glam


Bästa MILF:

Julia Ann


Bästa transsexuella aktris:

Bailey Jay


Unsung Starlet of the Year:

Charley Chase


Unsung Male Performer of the Year:

Mark Ashley


Bästa regissör:

Brad Armstrong, för Speed


Bästa oralsexscen:

Tori Black, för Stripper Diaries


Bästa analsexscen:

Asa Akira (& Manuel Ferrara), för Asa Akira Is Insatiable


Bästa dubbelprenetration:

Asa Akira, för Asa Akira Is Insatiable


Bästa långfilm:

Speed


Bästa gonzo-dvd:

Buttwoman vs. Slutwoman


Bästa gonzo-serie:

Slutty & Sluttier, av Manuel Ferrara


Bästa MILF-dvd:

Dirty Rotten Mother Fuckers 4


Bästa MILF-serie:

Seasoned Players, av Tom Byron


Bästa alternativporr:

Extreme Public Adventures


Årets mest sålda och uthyrda film:

Batman XXX: A Porn Parody, av Axel Braun


The Fan Awards:

Favoritaktris = Jenna Haze

Bästa kroppen = Alektra Blue

Favoritfilm = Asa Akira is Insatiable

Vildast sexscen = Kayden Kross, Jesse Jane, Riley Steele, Katsuni & Raven Alexis i Body Heat

-

Samtliga vinnare finns här!

The Passions of Carol

Shaun Costello, USA 1975
Video-X-Pix

Skribent: Germund
 
Vad i all sin dar har pornostaren Mary Stuart gemensamt med karaktärsesset Albert Finney och skämtaren Bill Murray? Jo, hon har faktiskt gestaltat Dickens odräglige girigbuk Scrooge i en saftig vuxenversion av klassikern En julsång på prosa. Finney gjorde det i en musikal och Murray i en modern, svart humoristisk variant. Vid sidan av George C Scott, som spelade rollen på TV, torde Finney och ironiske Bill vara de namnkunnigaste Scrooge-tolkarna genom åren. Men pojkklippta brunetten Mary Stuart är utan tvekan den sexigaste. Och mig veterligen den enda kvinna som porträtterat denna litterära surgubbe.
 
Charles Dickens (1812-1870) är väl allra mest känd för Oliver Twist och David Copperfield men jag tror inte det finns några porrfilmatiseringar av dessa. En julsång på prosa skrev Dickens (ska försöka undvika att göra mig lustig över den uppburne författarens efternamn) 1843. Handlingen utspelas på julafton då elakingen Ebenezer Scrooge får oväntat besök. I en serie syner visar tre andar honom hans barndom, ungdom och framtid. Framtiden är rena helvetesvisionen men Scrooge får en chans att ändra sitt leverne. Av ren förskräckelse blir han hur snäll som helst och delar ut julklappar till fattiga och efterskänker skulder. Något för våra fallskärmsdirektörer att tänka på!
 
En julsång på prosa har blivit film otaliga gånger och första versionen spelades in redan 1908. Bäst rykte har Brian Desmond Hursts Andarnas natt (Scrooge/A christmas carol, 1951). En filmatisering som är trogen förlagan och med en lysande Alastair Sim i titelrollen. Smutsigast rykte - om nu någon överhuvudtaget minns filmen - har förstås Shaun Costellos porrupplaga The passions of Carol. Costello - S/M-freaket med titlar som Dominatrix without mercy (1976) på sin tveksamma meritlista - har dock levererat en ganska mild och skämtsam Scrooge-variant. Vi befinner oss där i ett vintrigt New York i mitten av 70-talet och Carol Scrooge heter den fruktade redaktören för sexmagasinet Biva. Hon behandlar sina anställda som skit och låter exempelvis layoutansvarige Bob (spelad av en ovanligt tam Jamie Gillis) jobba på självaste julafton. Och precis som i förlagan gästas vår grinige huvudperson av tre andar. Helvetesvisionen i det här fallet betyder att om Carol inte sköter sig slutar hon som billigt fnask på Times Square. Och det vill förstås inte fröken Scrooge som istället blir så snäll så snäll och i en rörande slutscen önskar hela världen god jul.
 
Mary Stuart är bedårande i huvudrollen. Jag vet dock i stort sett ingenting om denna dam och har mest avnjutit henne i mindre portioner i exempelvis Gerard Damianos Härligt syndiga miss Aggies memoarer (Memories within miss Aggie, 1974) och Radley Metzgers Naken, het och lättsinnig (Naked come the stranger, 1975). Så det kändes uppfriskande att se henne i en rejäl roll. Hon medverkar under sin "Merrie Holiday"-pseudonym och filmen vimlar av bekanta p-ansikten från förr: mr Gillis har samlag under granen med sexiga blondinen Kim Pope, Sonny Landham gör en kul Burt Reynolds-imitation och Marc "10½" Stevens (ett av branschens AIDS-offer) är slemmig värre som vålnaden Marley. Men trots att det är en Costello-produktion (han har regisserat under "Amanda Barton"-pseudonymen) är det en rätt så gullig liten våffla. Och så ska det väl vara så här i jultider? Enda småkinky ögonblicket är då Carol minns sin barndom och blir fistfuckad av Susan Sloan som använder en dockarm (!) för ändamålet. Även Alan Marlow uppträder i denna scen och samtliga beter sig som förvuxna småbarn.

Allt som allt fem knullavsnitt, men skojigast är spelscenerna däremellan. Och Costello, som alltid varit bra på att förse sina p-rullar med effektfull bakgrundsmusik (minns bara Bernard Herrmann-tonerna från lavemangseposet Waterpower (1977), vräker på med härligt bjällriga jultoner. The passions of Carol (som aldrig gick upp på bio i Sverige) är ett fint exempel på Golden Age-porn som bäst.

TV-tips

Imorgon kväll 22.00 visar TV3 första delen i en dokumentärserie som heter "Secret lives of women", och i just detta avsnitt handlar det om kvinnor i porrbranschen. Det har visats minst en gång tidigare men har ni inte redan sett det är det absolut värt att sitta uppe och titta på.

Medverkar gör Gina Lynn, Tera, oerhört charmiga Nikki Hunter (bilden) och, lite otippat, den kvinna till man-transsexuella Buck Angel (en biffig kille med vagina...).

De dör som flugor...

Porrlegenderna fortsätter att trilla av pinn den ena efter den andra. Nu senast John Leslie, som 65 år gammal dog av en hjärtattack den 5:e i denna månad.

Leslie agerade framför kameran i bortåt 300 erotiska filmer under 70 och 80-talen, varav Talk Dirty To Me (1980) kanske är den mest kända. Sedan 1987 har han dessutom regisserat ytterligare närmare hundra filmer och fått priser för flera av dem. Mest känd av dessa är nog den mörka Dog Walker.

På fritiden spelade han blues på munspel, målade och fotograferade. Han lär även ha varit en förstklassig kock.

"He was the best pornographer, best erotic filmmaker—the early stuff he did, the early gonzo he did at Evil Angel and the films he did for VCA, were just the best ever. And as an actor, I think he was the best we had, adding an intelligence and a darkness to his work—he was just an artist in many ways, from his painting to his cooking to his filmmaking", säger kollegan Paul Thomas till AVN.

Bob Guccione död

Marilyn Chambers, Aunt Peg, Joe Sarno, Jamie Gillis - och nu även Penthouse-grundaren Bob Guccione. 79 år gammal avled han i cancer på ett sjukhus i Texas den 20 oktober.

Men nåja, han hade i alla fall ett intressant liv bakom sig. Han föddes i New Jersey av sicilianska föräldrar, funderade i ungdomen på att bli präst, men gifte sig innan han ens fyllt tjugo. Det första äktenskapet varade dock inte länge och efter skilsmässan reste han till Europa för att måla. Där umgicks han tidvis med kulturella storheter som Picasso och William S. Burroughs men hamnade i London på grund av kärleken. I den brittiska huvudstaden försörjde han sig som tecknare innan han 1965 började ge ut tidningen som skulle göra honom till en av världens rikaste män. En framgång som tog fart på allvar sedan han 1969 flyttat hem till USA.

I USA fanns förvisso redan den väletablerade och oerhört framgångsrika Playboy, men Guccione valde att satsa på en lite fräckare framtoning. Tidningen var först med att visa könsorgan och i slutet av 90-talet började man inte bara visa penetration utan även flirta med fetischisterna genom till exempel bilder på urinerande kvinnor. Och istället för långa intervjuer med mainstreamkändisar och noveller av författare i Nobelprisklass skrev man om konspirationsteorier. Något som visade sig vara ett framgångsrikt koncept, för periodvis låg Penthouse före Playboy i upplagestatistiken under 70- och 80-talen. Enligt Forbes hade Guccione 1982 en nettoförmögenhet på 400 miljoner dollar.

För dessa pengar gjorde Guccione framstötar även i andra branscher. Han låg bakom Tinto Brass ökända film Caligula och finansierade Roman Polanskis betydligt mer kritikerhyllade Chinatown. Dessutom drog han på 90-talet igång ett stort casino-projekt i Atlantic City, vilket dock ledde till mångmiljonförluster och den bankrutt som 2003 tragiskt nog tvingade honom att lämna ifrån sig livsverket. Därutöver startade han ett antal tidskrifter förutom Penthouse, såsom kvinnotidningen Viva (med den senare legendariska Vogue-redaktören Anna Wintour som modeansvarig) och vetenskaps/science fiction-tidskriften Omni. Det kan även nämnas att han plöjde ner stora pengar i Formula One-sponsring såväl som i en imponerande konstsamling (såld i samband med konkursen) med verk av bland annat Picasso, van Gogh, Dalí, Renoir, Dürer och El Greco.


Idag finns Penthouse förutom i USA även i Storbritannien, Nederländerna, Tyskland, Portugal, Spanien, Grekland, Bulgarien, Ungern, Ryssland, Nya Zeeland och Thailand. Den säljer långt ifrån lika mycket som för ett par decennier sedan, men lär nog finnas kvar ett bra tag till.

100% porrkonsumenter

.

Vid University of Montreal i Kanada hade några forskare tänkt sig att i en studie jämföra sexualiteten hos män i 20-årsåldern som regelbundet använder porr med sexualiteten hos män i 20-årsåldern som aldrig använt sådan. Det gick inget vidare...

.

.

Trots allt genomfördes dock en studie, om än inte den man först tänkt sig. Slutsatsen blev att porr generellt sett inte alls är skadligt för unga mäns sexualitet eller förhållanden till kvinnor. “Pornography hasn't changed their perception of women or their relationship, which they all want to be as harmonious and fulfilling as possible,” konstaterar professor Lajeunesse om de män som deltog i studien.

Men den stora upptäckten är förstås att män som säger sig ointresserade av porr är förbannade hycklare. Eller nåja, vissa finns säkert som är genuint ointresserade och/eller avståndstagande, och att det finns ett utbrett hyckleri är nog de flesta redan väl medvetna om. Själv kommer jag att tänka på en gammal studentkorridorsgranne som gärna talade om att han ansåg porr både vulgärt och kvinnoförnedrande, men som bara ett par timmar efter att ha skaffat sig sin första Internetuppkoppling knackade på min dörr och med skam i ansiktet sa: "Jag surfade in på en porrsida och det dök upp en massa pop up-fönster som jag inte kan få bort. Vet du hur man får bort sånt?"

Lite mer om studien här!

.