Laurence Fishburnes dotter i porrfilm

.

Den amerikanske skådespelaren Laurence Fishburne är känd för rollen som Morpheus i Matrix-filmerna, men den senaste tiden har det varit en annan i familjen Fishburne som fått all uppmärksamhet: hans 19-åriga dotter Montana. Hon har nämligen spelat in en porrfilm för Vivid som enligt uppgift kommer att släppas 18 augusti. Som förklaring varför hon gjort det anger hon att Kim Kardashians framgångar efter att Vivid släppte hennes sexfilm 2007 har varit en inspiration.

Tyvärr tror jag att Montana har gjort bort sig här. För Kardashians karriär bygger betydligt mer på en sällsynt skönhet (och på affärssinne) än på medverkan i en sexfilm. Dessutom var Kardashians film en heminspelning som hamnade på dvd mot hennes vilja(?), och medverkan i en sådan är i allmänhetens ögon givetvis mindre stigmatiserande än vad medverkan i en ren bolagsprodukt är. Hon har ju inte tagit emot betalning för att ha sex framför en kamera och hennes sexpartner i filmen är hennes dåvarande pojkvän. Fast kanske ljuger Montana om sitt motiv? Kanske gjorde hon i själva verket filmen mest av kåthet och nyfikenhet? Det är väl inte helt omöjligt. Vi lever ju tyvärr i en värld där det ännu tycks vara mer acceptabelt att en kvinna gör porr för pengar och berömmelse än att hon gör det av kåthet... (Det faktum att Montana tagit sig ett särskilt porrnamn, Chippy D, antyder möjligen att hon från början inte alls haft mainstreamberömmelse som huvudsakligt mål.)

/ Magnus

En viss amerikan vid namn Gillis

Den här sammanfattningen är inte tillgänglig. Klicka här för att visa inlägget.

Porren i mainstreammedia

.

Upptäckte av en ren slump, då jag googlade efter något helt annat, en halvgammal nyhet från Helsingborgs Dagblad som tycks mig hämtad ur en parallell och bättre värld. Helt sakligt och med hyfsad längd berättas där om att "världens äldsta porrbutik" Blue Movie i Köpenhamn ska läggas ner. Ungefär som om det hade varit frågan om världens äldsta skivaffär eller videobutik.

Porren är ju normalt knappast något våra medier rapporterar om annat än som ett problem. SvD Näringsliv har aldrig haft ett uppslag om Private, trots att det är ett bolag med svenska rötter som tillhör de världsledande inom sitt område. SVT har aldrig gjort ett hemma hos-reportage hos Puma Swede, trots att hon tillhör världens största porrstjärnor inom MILF-kategorin. DN Kultur har aldrig skrivit om hur Mike Beck i sina porrkomedier förvaltar en ursvensk buskistradition. Det närmsta man kommer, förutom HD:s rapportering om Blue Movie:s nedläggning är väl de små notiserna nyligen om Joe Sarnos död.

Men vad vissa än tycker om det så är porren idag en för många människor naturlig del av populärkulturen och namn som Rocco Siffredi, Ron Jeremy och Jenna Jameson förekommer långt ifrån bara i pornografiska sammanhang. Undersökningar visar också att inställningen till porren blir allt mer positiv bland ungdomar. Inte så att de nödvändigtvis anser all porr med samtyckande vuxna vara okej, men de inser i alla fall att porr inte behöver vara något förkastligt.

/ Magnus

Dags att börja titta på Entourage?

.

Jag är dessvärre ganska dålig på att följa TV-serier och måste erkänna att jag helt missat flera av det senaste decenniets största succéer. Jag har till exempel inte sett ett enda helt avsnitt av vare sig Lost, Prison Break eller Six Feet Under. Entourage, om en Hollywood-stjärna och hans kompisgäng, tittade jag dock på i början, men utan att bli tillräckligt imponerad för att hänga kvar. Fast kanske är det snart dags att börja titta igen? Porrstjärnan Sasha Grey har nämligen skrivit på för en återkommande roll - som sig själv - i sjunde säsongen som i USA börjar sändas i sommar. Tanken är tydligen att hon ska få ihop det med seriens huvudperson Vince, i en intrig baserad på Charlie Sheens förhållande med Ginger Lynn på det glada 80-talet.

Källa.

/ Magnus

Joe Sarno och Lynn Redgrave döda

.

Det är nästan så att man börjar frukta för apokalypsen när den ena porrikonen efter den andra trillar av pinn i rasande snabb takt. Nu senast Joe Sarno, amerikanen som 1978 gjorde porrklassikern Fäbodjäntan och även är känd för filmer som Kärleksön och Jag, en oskuld. Han dog den 26 april vid en ålder av 89 år. (Känner ni för att hedra honom genom att köpa någon eller några av hans filmer finns ett digert utbud på SubDVD.)

Några dagar senare dog även Lynn Redgrave, hyllad skådespelerska och syster till mer kända Vanessa Redgrave. Men vad har det med porr att göra, undrar ni kanske. Svaret får man om man läser Ron Jeremys självbiografi, där denne berättar att Lynn och hennes man brukade låna ut sitt hem för porrfilmsinspelningar. Dessutom medverkar hon (tillsammans med bl.a. John Wayne Bobbitt och Motörhead-Lemmy) i Jeremys rap-video Freak of the Week (1996):

.

.
/ Magnus

SvD Kultur skriver om Playboy

.

Dagens understreckare i SvD Kultur utgår från en ny bok om Playboy och dess livsstilsideal.

Läs den här!

Farväl, Moster Peg

.

Liemannen fortsätter att skörda offer bland Pornotopias befolkning. Jag hade sånär hunnit smälta att Marilyn Chambers faktiskt inte finns längre då beskedet nådde mig att även Juliet Anderson avlidit. Och för några veckor sedan kom det verkliga dråpslaget - Jamie Gillis har kastat in handduken. Gillis - mannen, myten, legenden! Fåntrattarna som tycker att John Holmes, Rocco och Ron Jeremy är porrens kungar har inte fattat någonting. Nix, Gillis hade inga trettifem centimeter dinglande mellan benen men till skillnad från Holmes och Rocco var han utrustad med charm, humor och skådespelarbegåvning. Han kunde vara skrämmande i vissa roller men dök lika gärna upp i komiska sammanhang och då alltid med glimten i ögat. Gillis hade helt enkelt star quality. Visst, Ron Jeremy kan också vara skojig men skulle aldrig som Gillis även klarat dramatiska huvudroller. Tänk er Jeremy som den dominante Jason i p-mästerverket Historien om Joanna (The story of Joanna, 1975). Det går ju bara inte. Men nu lämnar vi mr Gillis för en stund. När värsta chocken släppt ämnar jag återkomma med en utförlig artikel om mannen i fråga. Istället riktar vi blickarna mot en av JG:s motspelerskor, Juliet Anderson. Som jag berättade inledningsvis har även den barska Andersonskan tagit farväl av jordelivet. Hon var blond, kortklippt med självsäker framtoning och runt fyrtio vid hårdporrdebuten. Och om någon är värd epitetet "MILF-drottning" så är det Juliet.

Vissa (förmodligen felaktiga) källor anger att Juliet Anderson föddes i Helsingfors. Troligare är att hon såg dagens ljus första gången 1938 i Burbank, Kalifornien. Dock lär hon ha varit en berest dam som å yrkets vägnar (hon var engelsklärarinna till professionen) bosatte sig bland annat i Japan, Mexiko, Grekland och just Finland. Men allt detta får man ta med en nypa salt. Gäller det porrstjärnor är det inte sällan en massa dimridåer när man bökar i deras förflutna. Allra första filmuppträdandet lär hur som helst ha varit i Barry Mahons softsexiga International smorgas-broad (1965). Ungefär tio år senare började hon knulla på riktigt framför kamerorna och första längre rullen av den sorten hette Ksex där hon hade en intim stund tillsammans med Paul Thomas och Blair Harris.

Juliet skulle komma att etablera sig som hela branschens "favorittant" i en serie mekaniska filmer om porrproducenten Peg Norton. Nu blev Aunt Peg även hennes artistnamn och snart skulle upphovsmannen till dessa billigt ihoprafsade skinflicks - Anthony Spinelli - ge henne intressantare uppgifter i betydligt mer påkostade produktioner. I Heta terminer i Vista Valley (Vista Valley P.T.A., 1980) är hon i sitt esse som sexsvulten hemmafru som förförs av John Leslie och i porr noiren Dixie Ray, Hollywood star (1983) suger hon av samme Leslie innan han tvingas expediera henne för gott med ett välriktat pistolskott.

I mitten av åttiotalet satte sig tant Peg själv i registolen. Educating Nina (1984) hette ett av dessa alster och där medverkade kommande porrdrottningen Nina Hartley. Vid sidan av filmandet var vår favvomoster också flitigt verksam i telesexbranschen, något hon ger prov på i Spinellis pseudodokumentär Reel people (1984). Och nu undrar ni förstås över läckra scener mellan Juliet och Jamie, men faktum är att jag inte minns särskilt många i den vägen. De gökade ganska rutinmässigt i Bob Vosses Coffee, tea or me (1983) men gäller det sevärda tant Peg-ögonblick rekommenderar jag hennes sammandrabbningar med John Leslie. Och vill ni se Juliet Anderson i ett riktigt utflippat sammanhang försök få tag på Philip Schumans 69 (Randy, the electric lady, 1979) där hon utsätter lilla Desiree Cousteau för satanisk sextortyr.

/ Germund

Dagens boktips

.

Konst- och snuskförlaget Taschen har nyligen gett ut en elegant liten box innehållande fem volymer och sammanlagt nästan tusen sidor med återtryck ur Private-tidningar från 70-talet. Man säljer den för ca 400:- under sloganen "How Sweden got sexy". Och nog måste väl detta betraktas som en sann kulturgärning?

Mer info här!

.



/ Magnus